Segling i dimma längs Jungfrukusten

Vi seglar till föräldrars fritidshus i Skärså fiskeläge på Jungfrukusten från Stockholms södra skärgård med 31 fots Laurinkostern S/y Göta II. Vi är familjen Ia och Stefan med sonen Pontus, 2,5 år. I Öregrunds Gästhamn möter vi upp seglarvännerna familjen Gunnevi och Rolf med sönerna Stefan, 8 år och Martin, 2 år. De seglar S/y Mayong, en Bellona 29, från Uppsala.

Jungfrukusten
Jungfrukusten

Vädret är vackert och vi planerar att gå norrut dagen efter med 75 sjömil till Skärså.
Vi hade gjort det förut.

Tidig morgon börjar med lätt dimma som så ofta och vindstilla. Jag har gjort seglingen i tät dimma tidigare och vår plan blev att gå mellan farledsprickar och remmare i Öregrundsgrepen och sedan från udde till udde norrut efter kusten. Våra navigationshjälpmedel var kompass, klocka och ekolod. Vi skulle gå parallellt för motor inom synhåll med kommunikation via dåtida komradio.

Halvvägs uppe i grepen kommer en äldre motorbåt ikapp oss ur dimman "Var ska ni"? hördes från båten "börjar bli tjocka"!
"Vi har kurs mot Eggegrund utanför Gävle" ropar Rolf.
"Bra, vi hänger på. Vi ska till Sundsvall och har kompass och komradio" De kör förbi och försvinner in i täta tjockan.
"Vart tog ni vägen"? hörs strax på radion,
"Gå kontrakurs på kompasskursen ni fick av oss" svarar Rolf och de dyker snart upp med generade blickar.
"Vi kan inte köra i er låga fart, då motorn går för kall och vill stanna på fotogen och vi har inte tillräckligt med bensin att köra på". De börjar köra i cirklar runt oss vilket irriterar en del.
När vi når Eggegrunds sydsida kommer de farande på skärande kurs mitt framför oss och vi blir lättade över att se dom igen. Vi rundar ön tillsammans och går in i hamnen på norrsidan (i dag är hamnen för grund för det). Vi når precis fram till bryggan, men Mayong går något djupare och lägger till mot vår akter.

Men oj!! vad mistluren på Eggegrund låter i tjockan, den dånar så luften vibrerar! Barnen vill sova middag, men de kan inte somna. Vi går iland och upptäcker mängder med jordgubbsstora smultron.
Vi tar lunch vid bänkarna intill bryggan med efterrätt av smultronen, härligt.

Jungfrukusten segla i dimma

En man kommer emot oss som synes vara fyrvaktare "Ni hittade in hit i dimman" säger han "kan bli svårare att hitta ut mellan grynnorna i morgon".
"Nja", svarade vi, "barnen och vi också för den delen kan inte sova här i oljudet så vi går strax vidare norrut".
"Det går inte i den här tjockan", försökte han övertyga oss om.
"Jo, vi har gått här tidigare i liknande tjocka" kontrar jag med.
"Inte nu! Jag förbjuder er att gå ut nu"! svarar han.
"Kom ombord så går vi igenom vår färdplan tillsammans" säger jag och om än motvilligt går han med på det. Väl ombord på S/y Göta II visar vi vår färdplan.
"Vi kommer att gå till närmaste skär och hittar det på 6meterskurvan i sjökortet".
 

Båtar - Jungfrukusten

Vi avseglar så snabbt vi kan och letar oss ut på fritt vatten till tjockan där ute. Vi går för motor i bredd och inom synhåll med tät kontakt via radion.  Vi går som planerat. Södra udden kommer upp på ekolodet men vi ser bara vit tjocka. Tryggt och lugnt girar vi kraftigt babord in i fjärden på betryggande djup enligt sjökortet. Efter en kort stund lättar tjockan till dimma och landkonturer dyker upp. Här ser vi ett antal ankrade båtar som tagit skydd mot land men vi fortsätter in mot Enmaren där vi ankrar på svaj sida vid sida.

Morgonen efter är dimman kring oss borta och tvärs över viken ser vi vår bekanta motorbåt som lämnade Eggegrund före oss, det kändes tryggt.

När vi går ut mot fjärden ser vi att vissa båtar redan gått, men några vänder tillbaka in för att där ute på havet där står tjockan kvar. Strax före nästa udde att närma sig på ekolodet försvinner våra vänner ur sikte.
"Rolf! För fa......" ropar jag på radion, "Vi måste se varandra, utan det tappar vi säkerheten"!
"Jo visst, men vi äter frukost och jag vinglade väl till lite, vår båt är ju inte lika kursstabil som er".
Så kommer de fram inom synhåll igen.

Vi styr in på ny kurs upp mot Gåshällan där båtsportleden inom Söderhamns skyddade skärgård har sin södra angöring. Tjockan lättar något och vi går in i viken mot kryssarklubbens boj vid sandstranden på sydväst sidan av Kusö. Här ligger några båtar som hjälper oss att lägga till mot land.
"Jaså, ni hade problem att hitta in, vi har hört er länge på radion" får vi som kommentar.
"Nja, inte direkt" svarade jag.
"Men hur klarade ni er hit ända från Trödje"?
 Så beskriver jag igen vår metod som vi använt tidigare här och även söder ut efter vår kust.
"Då får ni allt stanna här hos oss över natten och berätta era seglarhistorier" säger man.
"Vi äter lunch, så får vi se".

Plötsligt skingrar sig dimman och vi ser in till fastlandet. Det avgör och ett nytt beslut blir att gå ut till Storjungfrun för natthamn. Vi går ut och upptäcker att ute på havet står tjockan kvar men ön ligger nära så att vi fortsätter.

Plötsligt dyker en Albin 25:a upp för om oss, en högtalare på rufftaket ropar: "Är ni på väg ut från Storjungfrun"? vilket hörs även på komradion.
"NEEJ" ropar Rolf, "ska du dit så följ i vårt kölvatten".
Båten kör runt oss i cirklar "Vi kommer norr ifrån och på väg in i hamnen på norra sidan dit vi är på väg, men vi befinner oss ju söder om ön".
"Håll dig efter oss, här finns gott om laxfällor i havet och dom rundar vi"
Gunnevi blir irriterad på hans snack i högtalare och radio då minstingen inte kan somna i ruffen och ropar på radion: "Håll klaffen och håll efter oss"!
Vi fortsätter upp efter östra sidan av ön helt nära och vi kryssar över 6meterskurvan enligt sjökortet.
"Dunk!" vår köl snuddar vid en stor sten nära ytan och vi glider förbi, nu vet vi var vi är. Jag går närmast land av oss och går in mot 3meterskurvan och följer den sakta norrut utan att se land.
"8 meter" ropas, "här är inloppet till hamnen".
Jag stoppar och Rolf rundar oss och går västvart.
"Ser hamnpiren följ mig" och så glider vi in i hamnen på Storjungfrun. Skepparen på motorbåten vet inte till sig hur han ska tacka oss för inseglingen. Vi får varsin vinflaska.

Morgonen efter går vi i mulet väder vidare norrut till målet i Skärså fiskeläge där vi lägger till vid bryggan och välkomnas hem av mina föräldrar.
Året var 1979 på den tiden fanns inga elektroniska navigations hjälpmedel, endast ekolod.
Använd gärna dagens effektiva ekolod som en bekräftelse mot papperssjökorten.

P.S. på Gävlekusten finns numera sjökort från Hydrografika i skala 1:10.000 vilket öppnar upp kuststräckan väsentligt.

Av Stefan Engström, från Skärså fiskeläge, Söderhamn.